igår blev man påmind om det sorgliga med att arbeta inom vården.

en patient som jag fått vara delaktig att vårda sedan början på september

gick hastigt bort.

jag vet att detta inte var första och sista gången jag kommer vara med om

något sådant.

men jag är inte mer än människa.

och att se hur någon sakta tynar bort som man vårdat under så lång tid

gör verkligen ont i hjärtat.

har fått väldigt bra kontakt med dennes anhöriga och när de kom 

till avdelningen för att sitta hos patienten under de sista minuterna

kunde jag verkligen inte hålla inne tårarna längre.

de hann sitta hos patienten i tio minuter.

sen var det över.

kanske är jag mer känslig just nu.

och särskilt då det är jobbiga tider

hos mina nära.

att se sorgen i ögonen på någon som precis förlorat den

de älskar är nog det tyngsta som finns.

fick en lång kram av hustrun innan jag gick hem.

jag visste ej vad jag skulle säga men jag tror hon

förstod hur ledsen jag var för hennes skull.

som tur är fick jag en liten present av henne för några veckor sedan.

så varje gång jag plockar fram dessa kommer jag tankarna gå till dem.

självdisciplin var det ja.

skötte det fint tills klockan slog tjugo över ett.

då blev jag hungrig och sen har ursäkterna bara haglat ur mig.

inte bra alls.

har sista delen kvar att skriva på arbetet.

har upplägget i huvudet men behöver referera till litteraturen

och det är det som tar tid.

har dock kommit till en punkt där jag knappt orkar bry mig hur

resultatet blir.

jag gör det jag kan.

duger det så blir jag glad annars får jag väl komplettera.

hela uppgiften har irriterat mig från första början och när man

sen är tvungen att sitta på sin lediga helg för att bli klar, ja då är

måttet rågat.

lärarna verkar tro att man inte har något annat för sig än att vara

på sin praktikplats eller plugga.

hej då socialt liv.

hade en tanke att träffa familjen i helgen men tror bestämt jag får

glömma det.

hur som.

nu är klockan redan 15.

om en halvtimme ska jag möta upp Alex för titt på nya lägenheten

och en välförtjänt promenad.

något mer plugg efter det är inte att tala om då min hjärna stänger

av när eftermiddagen kommer.

dessutom vägrar jag ägna skolan varenda lediga minut på en helg.

kvällen blir väldans lugn och trivsam.

äta något gött och kanske se någon bra film.

för imorgon är det bara att fortsätta med skolarbetet.

och nåde mig om jag hittar på dåliga ursäkter för pauser igen!