okej. allt detta frågande om jag är nervös inför skolan och jag sagt "nej men det kommer väl sen". okej. nu har det kommit.

hela resan hem från jobbet har varit ett stort kaos och jag hade kunnat lagt mig ner och gråtit på bussen. suck. vill ju bara se fram emot detta men känner mig redan helt värdelös. kommer inte klara det. jag är för dum. jag ger upp för lätt. plugga och sara går inte ihop. jag har det ej i mina gener. fan. ge mig styrka.

måste även ha blivit galen av all nervositet då jag kom på mig själv att sakna min gamla arbetsplats i l-a. hujedamej. eller inte jobbet direkt men vissa personer därifrån. från den gamla goda tiden. inte sista året då allt var åt skogen. utan de första åren. då man var pepp för arbete och dålig lön. då p-festerna var många och otroligt roliga. då niclas och jag gick från ovänner till bästa vänner och bytte låtar och skickade texter via sms till varandra. då öddö förknippades med sol, bad, skratt och hemligheter. då frukostarna på boendet var dagens höjdpunkt och man gnabbades med brandten över vem som skulle koka gröten. då man stannade kvar i timmar efter avslutad arbetstid bara för att prata strunt. då klara började jobba hos oss och jag kände direkt att jag hittat en likasinnad själ. sen kom även min anna. och klara och jag bestämde direkt att vi skulle värva in henne i vår klubb så inte de elaka tog henne. och vi lyckades.

M saknar jag varje dag. men hon kommer alltid finnas kvar i mitt liv.

sånt saknar jag. att ha ett arbete som det är roligt att gå till. hoppas kunna hitta ett sånt igen någon gång. det stärker en som person. att ha ett bra jobb att gå till varje dag. det blir ju ändå som ett andra hem.

hörde en intressant sak på P3 idag.

tristess. det är bra för oss. om vi ej hade tråkigt eller kände tristess över saker och ting så utvecklas vi inte. tänk om man gick och tyckte samma sak var lika roligt hela tiden. hur kommer man då vidare till nästa steg i livet? väldigt bra tanke.