så var arbetshelgen över.

fast har ju inte tjänat en krona.

men lärt mig otroligt mycket.

de närmaste veckorna  spenderar jag på stroke/neurolog-avdelningen

på lasarettet.

praktik.

första dagarna (för redan 2 veckor sen) kändes sådär

då både jag och Johanna kände att vi aldrig skulle klara

av detta.

men nu är jag otroligt nöjd med min plats.

allt är fortfarande väldigt svårt och jag kan inte ens hälften

av orden de pratar om.

men jag lär mig så himla mycket och känner faktiskt att

detta är en avdelning jag absolut skulle kunna tänka mig

att jobba på en dag.

vår handledare är riktigt bra och sätter oss då och då

lite på pottkanten för att få oss att tänka till själva.

och trors att det känns en aningens jobbigt just då

så känner man sig riktigt stolt när man själv kommit

på svaret.

"jobbar" med imponerande duktiga ssk/usk och läkare.

och samarbetet mellan dem är är riktigt bra.

det gäller att snappa upp allt man kan för om några

veckor ska vi själva få ha ansvaret och handledaren

kommer bara gå bakom och observera.

redan nervös.

under helgen har jag fått vara på avdelningens övervak.

där hamnar patienterna direkt de blir inlagda på avd.

sen observerar man dem i 24 tim innan de får komma

ut på "vanliga" avdelningen.

arbetet där inne ter sig en aningens annorlunda mot

vad man gör "utanför".

riktigt intressant och man måste verkligen hålla koll

på allt som händer.

vi har haft en hel del spännande och intressanta fall

där man verkligen fått tänka till.

men som även har berört en ända in i själen.

det har inte varit lätt att hålla tillbaka tårarna.

men man är ju inte mer än människa.

att träffa så mycket människor med olika livsöden

är även det något av det bästa med detta jobb.

att se patienters ansiktsuttryck när de förstår vad

de drabbats av eller anhörigas oroliga blickar när

de hälsar på gör verkligen att man förstår hur viktigt

arbetet inom vården är.

man måste verkligen ha hjärtat på rätt ställe.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

finns inte mycket tid över för detta. funderar starkt på att lägga ner bloggen dessutom. men den får hänga med ett tag till ifall tiden och lusten plötsligt dyker upp igen.   Oscar är 9 veckor och 1 dag idag. tiden går så otroligt fort. ...

så kom han äntligen. 12-01-25. vår Oscar. nu är jag komplett. min älskade älskade lillrumpa. ...

att vara ensam hemma om dagarna och inte ha något att göra är inte så kul i längden. speciellt inte när man väntar på något.   idag har jag storstädat hela lägenheten från tak till golv. sen när det var över hade jag inga fler planer för da...

vänta. det är det enda jag kan göra. redan nu är lillrumpan en självständig liten person som inte låter några datum hit och dit bestämma när det är dags att komma ut. bra. som det ska vara. även om väntan gör mig otålig och gör att  jag i...

när man går på övertid finns det mycket tid att tänka över saker. efter två bra intervjuer på nyhetsmorgon kom hjärnan igång ordentligt. jag är uppfostrad med att jag ska gå min egen väg. att jag ska göra det jag vill och stå för min åsikt och ...