som sagt.

helgen bestod mestadels av praktik.

jobbade em/kväll i lördags så hann inte med så mycket

mer innan förutom en långpromenad runt sjön.

riktigt härligt.

hösten är verkligen här nu och jag njuter till fullo.

när jag kom till avdelningen blev jag så otroligt

sugen på wienerbröd så jag sms:ade P att han gärna

fick köpa ett åt mig som jag kunde fika när jag kom hem.

det gjorde han.

  min kärlek.

så när jag kom hem vid tiotiden tog jag en kopp te och

ett wienerbröd framför teven.

mia skäringers show visades.

riktigt bra.

kom ej i säng så tidigt som jag hoppats på och sov riktigt

oroligt hela natten.

mardrömmar pga ett patientfall vi haft under helgen

plus att jag drömde att jag delat ut fel medicin.

när det sedan ringde klockan fem var jag helt slut.

men upp kom jag och efter en dusch var jag redo.

jobbade dag igår och fick tom sluta en timme tidigare.

det kändes riktigt bra efter en natts dålig sömn.

när jag kom hem och ruskat av mig min trötthet

kom Ronya och lilla Ebbah på besök.

så trevligt så.

äntligen kan vi umgås som normala människor.

fikade och pratade massa.

Ebbah ville känna på magen men var lite blyg så

det blev mest några pet när vi ej tittade.

till kvällen unnade vi oss sushi och sen tog jag

ett långt varmt bad.

skönt efter en helgs slitande.

gick och lade oss före tio med tanken att vi skulle

kolla på film via datorn men trött som jag var hann

jag inte mer än lägga mig ned förrän jag började snarka.

stackars P.

idag är en ledig dag.

coh den ska avnjutas till fullo.

har lite sysslor i hemmet att göra men vad gör det.

tvätt ska tvättas och papper till försäkringskassan

som måste fyllas i.

jag tar den tid jag behöver.

lugnar regnet ner sig blir det nog en promenad med

Alexandra också.

kommer bli en bra dag!

så var arbetshelgen över.

fast har ju inte tjänat en krona.

men lärt mig otroligt mycket.

de närmaste veckorna  spenderar jag på stroke/neurolog-avdelningen

på lasarettet.

praktik.

första dagarna (för redan 2 veckor sen) kändes sådär

då både jag och Johanna kände att vi aldrig skulle klara

av detta.

men nu är jag otroligt nöjd med min plats.

allt är fortfarande väldigt svårt och jag kan inte ens hälften

av orden de pratar om.

men jag lär mig så himla mycket och känner faktiskt att

detta är en avdelning jag absolut skulle kunna tänka mig

att jobba på en dag.

vår handledare är riktigt bra och sätter oss då och då

lite på pottkanten för att få oss att tänka till själva.

och trors att det känns en aningens jobbigt just då

så känner man sig riktigt stolt när man själv kommit

på svaret.

"jobbar" med imponerande duktiga ssk/usk och läkare.

och samarbetet mellan dem är är riktigt bra.

det gäller att snappa upp allt man kan för om några

veckor ska vi själva få ha ansvaret och handledaren

kommer bara gå bakom och observera.

redan nervös.

under helgen har jag fått vara på avdelningens övervak.

där hamnar patienterna direkt de blir inlagda på avd.

sen observerar man dem i 24 tim innan de får komma

ut på "vanliga" avdelningen.

arbetet där inne ter sig en aningens annorlunda mot

vad man gör "utanför".

riktigt intressant och man måste verkligen hålla koll

på allt som händer.

vi har haft en hel del spännande och intressanta fall

där man verkligen fått tänka till.

men som även har berört en ända in i själen.

det har inte varit lätt att hålla tillbaka tårarna.

men man är ju inte mer än människa.

att träffa så mycket människor med olika livsöden

är även det något av det bästa med detta jobb.

att se patienters ansiktsuttryck när de förstår vad

de drabbats av eller anhörigas oroliga blickar när

de hälsar på gör verkligen att man förstår hur viktigt

arbetet inom vården är.

man måste verkligen ha hjärtat på rätt ställe.