då har man uppdaterat med bilder vad som hänt senaste tiden.

nu till det som ej finns i bild.

åkte som sagt hem till dalarna direkt efter sicilien.

både för att ordna med möhippan och träffa familjen.

första besöket blev till min kära farmor.

en riktig krutgumma som tom nu.

när hon knappt hade kraften att prata.

hötte med näven och svor åt alkoholen och dumma karlar.

hann träffa farmor både torsdag och fredag.

natten till lördagen gav farmor upp.

det gör så ont i mitt hjärta att veta att hon inte längre finns.

men vetskapen om att hon fick leva ett långt och friskt liv

gör det hela lite lättare.

farmor blev 90 år och aldrig varit sjuk.

hon var aldrig den där bull-farmorn som läste sagor och stickade sockor åt en.

hon var farmorn som skrämde mig när det åskade ute för hon själv var lika åskrädd.

hon var farmorn som klappade en hårt på kinden och

sedan gav mig en lika hård puss.

när man kom till farmor fick man te med socker och mjölk i hennes stora tekoppar med fat, fralla med ost som hon hela tiden propsade på att man

skulle doppa. själv åt hon ingenting.

hon lassade på mer mat fastän man tackade nej.

hon kallade grannflickan för "jevla köna" och somnade alltid framför teven.

kanske var hon bitter över att livet inte riktigt blev som hon velat.

och efter att farfar gått bort ville hon inte ha med karlar att göra.

hon levde ensam i 30 år.

och kanske ville hon ha det så.

folk kunde dra åt skogen.

men hon var min farmor.

och jag tyckte om henne för den hon var.

mitt hetsiga humör har jag henne att tacka för.

och hennes roliga historier och uttryck kommer jag bära med mig hela livet.

om en vecka är begravningen.

min första begravning någonsin.

självklart visste jag att denna dag någon gång skulle komma.

ändå vet jag inte riktigt hur jag ska förbereda mig.

att dessutom min s.k släkt på pappas sida nu ska hålla på och bråka mitt i alltihopa gör ju inte saken bättre.

jag vill bara gå dit och ta ett sista farväl av min farmor.

inte träffa massa främlingar som inte hälsat på henne på 20 år.

som farmor hade sagt.

"de kan dra åt helvete".

 

Ronya

13 augusti 2010 16:05

Beklagar sorgen Sara! Det är tråkigt att sorgen ska vara en del av livet. Ta hand om dig! KRAM

http://ronyaponya.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

finns inte mycket tid över för detta. funderar starkt på att lägga ner bloggen dessutom. men den får hänga med ett tag till ifall tiden och lusten plötsligt dyker upp igen.   Oscar är 9 veckor och 1 dag idag. tiden går så otroligt fort. ...

så kom han äntligen. 12-01-25. vår Oscar. nu är jag komplett. min älskade älskade lillrumpa. ...

att vara ensam hemma om dagarna och inte ha något att göra är inte så kul i längden. speciellt inte när man väntar på något.   idag har jag storstädat hela lägenheten från tak till golv. sen när det var över hade jag inga fler planer för da...

vänta. det är det enda jag kan göra. redan nu är lillrumpan en självständig liten person som inte låter några datum hit och dit bestämma när det är dags att komma ut. bra. som det ska vara. även om väntan gör mig otålig och gör att  jag i...

när man går på övertid finns det mycket tid att tänka över saker. efter två bra intervjuer på nyhetsmorgon kom hjärnan igång ordentligt. jag är uppfostrad med att jag ska gå min egen väg. att jag ska göra det jag vill och stå för min åsikt och ...