2 samtal.

ingen ursäkt.

men tydligen var jag saknad. hm.

nu skulle vi peppa varandra. klapp i ryggen.

oh så bra allt ska bli.

tillsammans skulle vi göra det.

men ingen ursäkt.

gillar inte att folk ena stunden slutar prata

med en och andra stunden låtsas som om

allt är som vanligt.

och definitivt inte. när denne plötsligt inser

att den inte har så många andra och

plötsligt hör av sig.

jag gör inte detta för att skaffa nya vänner.

och jag har varken tid, lust eller orken

att hålla på med falskspel.

sånt fick man väl nog av på högstadiet.

det enda samtalen gjorde var att

göra mig på uruselt humör och

stressad över våren.

den som tidigare jag bara varit pepp inför.

nej.

trött på folk som bara TAR energi.

jag är då hellre ensam.